Han föddes i Dalarna 1892 och ägnade sitt liv åt friluftsliv och folkbildning. Han var författare, journalist och reste land och rike runt för att föreläsa om naturupplevelser, framförallt i fjällen. Steget till att öppna ett eget hotell i Jämtland var inte långt. Tack vare sina populära föredragsturnéer fick han många vänner och de ville naturligtvis besöka hotellet i Trillevallen så fort det stod klart. Tillsammans med sin fru Ellen arrangerade Torsten kulturella temaveckor som lockade upp litterära och intellektuella profiler men också aristokrater med smoking och långklänning.
Nästan alla blev stamgäster och bokade sin nästa vistelse innan de reste därifrån. Gästerna kom ofta två gånger om året, sommar och vinter, och stannade minst en vecka, ofta flera. Den stora efterfrågan gjorde att Trillevallens bäddar snart inte räckte till. Det finns många dråpliga historier om hur fint folk klämde ihop sig i sovsalar, låg på madrasser på golvet och i skogsvaktarstugor. De gjorde avkall på alla bekvämligheter bara för att få vistas på Trillevallen.
Adelns koffertar med de tjusiga kläderna fick gömmas undan på vinden. Det hände till och med att äkta par fick lov att dela säng – så kallad ”dubbeldäckare”.
Torsten var en färgstark person med stor auktoritet. Värdskapet var personligt och kretsade kring honom och Ellen. Idag pratar vi ofta om ”hemma-hos-känsla” när vi beskriver ett hotell. 40-talets Trillevallen var en föregångare. Ellen hade en viktig roll. Det var hon som bestämde hur gästerna skulle placeras i matsalen vilket kunde bli avgörande för om en vistelse blev lyckad eller ej.
Under andra världskriget blev officerare en vanlig syn på Trillevallens Högfjällshotell. Västra Jämtland var den första försvarslinjen ifall tyskarna skulle attackera. Människor som aldrig tidigare satt sin fot i fjällen blev förtjusta och efter kriget återvände de med sina familjer. Det hade Trillevallen, liksom många andra fjällanläggningar, glädje av i flera årtionden framöver.
I slutet på 50-talet fick Trillevallen sin första lift, innan dess hade en snövessla gjort jobbet. I samma veva tog paret Bobergs son, Ulf, över driften tillsammans med sin fru Susanne. Under deras ledning kom Trillevallen att utvecklas som alpin skidanläggning. Även längdspåren byggdes ut. Ulf döpte alla skid- och vandringsleder och märkte upp dem med handmålade skyltar. Än idag visar de vägen över fjället.
Svensk skidturism fortsätter att utvecklas under 50- och 60-talen och Trillevallen ligger i framkant tack vare sin tidiga start. Precis som på 40-talet drogs en hel del kända personer hit för att njuta av naturen och koppla av. En av dem var Olof Palme som vid ett flertal tillfällen syntes i backarna och lär ha uppskattat den fridfulla miljön.
När vi kommer fram till 70-talet finns hela tio liftar och systemet går under namnet ”Trillevallens skidcirkus”. I slutet på decenniet slår Ingmar Stenmark igenom och efter det vill ”alla” åka utför. Det blev en alpin boom som även Trillevallen hade, och har, glädje av.
Under Stenmarks-eran reser entreprenören Lars Nilsson till Trillevallen för att åka skidor. Han blev förälskad i platsen och tio år senare, 1986, köper han anläggningen av familjen Boberg. Lars Nilsson var mån om att Trillevallen skulle utvecklas utan att exploateras sönder. Med varsam hand lät han renovera högfjällshotellet, bygga en ny väg och restaurera liftarna. Alldeles för tidigt gick Lars Nilsson bort och idag är Lars fru Inger ensam ägare. Hon har fortsatt vårda och utveckla destinationen. Stora investeringar har gjort Trillevallens Högfjällshotell modernt men med en bevarad 40-talsatmosfär. Idag hittar nya gäster till fjällparadiset i Jämtland och framtidens historia skrivs.
Familjen Boberg skulle vara stolta över dagens Trillevallen. Mycket skulle självklart kännas främmande för en besökare från 40-talet men gästfriheten, det personliga bemötandet och den genuina fjällmijön skulle de känna igen och vilja återkomma till.
